Nej ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… Jag hade en önskan och en ambition innan sommaren. Att jag skulle bjuda in till Sama yoga klasser i gröngräset bakom rosenbusken här hemma på Rödmyren. Nu är det den 3 augusti och jag har fortfarande inte kunnat bjuda in till någon klass i gröngräset. Livet, vädret och hälsan kom ”i vägen”.
Jag blev färdig undersköterska i mitten på maj. Jag har läst på distans i 1,5 år här hemma på kammaren. Under slutet av utbildningen gjorde jag praktik i en månad på ett toppenbra LSS boende strax utanför stan. Parallellt skulle skolan ha in examensarbete. Dubbelljobb som ju gick bra men det tog på energi. Jag fick jobb på praktikplatsen nu under sommaren. Jobbade mer än heltid i juni både på det nya jobbet samt en del pass som personlig assistent på en ”gammal” arbetsplats. Jobbade i juli och nu i augusti också. (Men ska vara ledig ett par veckor i augusti.)Man jobbar oftast dygnspass vilket innebär att det kan vara 2-3-4 dagar ledigt mellan passen. Då var min tanke att jag skulle kunna hålla några yogapass. Men de dagar jag kunnat har vädret inte varit på min och yogans sida. Här kring Östersund och i hela Jämtland har vi haft en ganska regnig, kall och delvis blåsig sommar. Någon enstaka dag eller vecka har vi fått skön sommar med sol och värme. Då har jag jobbat eller behövt återhämta mig och vila och vara med familjen. Just nu i skrivandes stund är jag sjuk i Covid och såklart i ”karantän”. Tack och lov verkar det vara en mildare variant än sist (i julas).
Så blev det den här sommaren. Det är ju det där. Det går inte att påverka varken väder, covid eller nödvändigheten av att arbeta för att få pengar :)Eller trötthet av att vara på en ny arbetsplats även om man trivs väldigt bra. Men dåligt samvete har jag haft för att jag mer eller mindre lovat innan sommaren att dela yoga i gröngräset… Har jag sagt att jag ska genomföra något då gör jag det. Sitter djupt rotat i mig.
För några dagar sedan poppade det upp en post i Facebook. Det var min ena yogalärare Petra Parvati Kallas post. Hon har startat en podd som heter Yogaterapi och nu var det ett nytt avsnitt ute. Ett samtal mellan henne och Sanna Akasha Tobias. Sanna är också en av mina Sama yoga lärare. Ett så fint och närande samtal som gick rätt in i hjärtat på mig. Där och då blev jag bl.a. påmind om sinnesrobönen – Serenity prayer:
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra som tex väder, föräldrar, andra människor, det förflutna, sjukdom. Ge mig viljan och modet att förändra det jag kan förändra. Och ge mig visdomen att se och veta skillnaden vad jag inte kan förändra och vad jag kan förändra.
Gud i det här avseendet är den gud som du tror på. Det kan vara din barndomsgud där uppe bland molnen, det kan vara moder jord, naturen, universum, livskraften, eller någon annan visdomsperson, you name it. Du kan också ta bort ordet gud om det känns fel för dig att säga det. Mig hjälpte bönen att skapa distans mellan mina dåliga samvetes tankar och verkligheten. Jag kan ju inte påverka vädret eller covid eller att jag behöver vila mellan tuffa dygnspass. Bönen hjälpte och hjälper mig att acceptera det som är och då kan jag få nya perspektiv. Jag kan se gamla repetetiva tankebanor. Jag kan ge mig själv tröst och omsorg istället för hårdare ord som: Ah att du inte kan planera bättre… Hur kunde du lova… Att du inte orkar… Det är väl bara att göra…
Mm. Jag kan istället väcka och bjuda in den mjuka snälla rösten. Den inre vännen. Som kanske säger: Vila nu. I morgon är en annan dag. Jag tar hand om dig. Allt är bra. Du gör så gott du kan. Alltid. Om Shanti Shanti Shanti. Frid.
Det var allt för den här gången. Inom kort kommer mer info om höstens Sama yoga kurser. Inomhus är de såklart 😉
Kärlek till dig
Helena
Lämna ett svar