Hej igen så här på sensommaren.

Hoppas du har haft en fin sommar. Här i Östersundstrakten har det varit många fina varma soldagar. Storsjön har gått att bada i! Jag har jobbat mycket som personlig assisten den här sommaren. Det har varit långa pass på ibland mer än 24 timmar i sträck (med sovande jour på plats hos brukaren.) Jättefina arbetspass och möten, där jag har fått utforska mig själv i olika lägen. Som bl.a se hur jag reagerar på att prestera under trötthet när jag blir utmanad. När jag har massa tystnad omkring mig och inte kan kommunicera med någon, vad gör jag då? När det är ständigt ljud på nästan dygnet runt, hur reagerar jag då…

Mmm. Vad jag upptäcker hos mig själv är att det är väldigt lätt att en pushande röst inne i mig säger saker som: Äh, bit ihop och kom igen. Varför är du så trött? Varför orkar du inte mer? Vad dålig du är… Hur ska det gå? Om du inte orkar? Och så spinner det vidare… Magen knyter sig. Andningen blir ytlig. Jag känner mig ännu tröttare. Orolig. Ledsen. Svag.

Kanske någon känner igen den rösten. De känslorna. De tankarna. Det är så lätt att identifiera sig med dem. Att tro att det är Jag. Det är inte Jag. De är mina tankar och känslor, och kan jag se det och bli objektiv, ta ett kliv tillbaka och begrunda det så släpper oftast de starka tankarna och känslorna greppet. Det är inte alltid så lätt att göra det när jag är mitt uppe i ”infernot”, men ju mer jag blir medveten om att det är så, desto lättare blir det.

Något som hjälper mig att bli objektiv är att bjuda in ”den inre vännen”. Att prata till mig själv med en röst som jag använder till min son när han har slagit sig tex. Eller när han är sjuk. Den rösten jag har till mina hundar när de är så där jättegosiga. Då kan jag sätta mig ner, lägga mig och lägga händerna på hjärtat. Blunda. Och se om jag får fatt i en känsla som skaver eller kanske ett motstånd mot att sitta. Då kan den inre vännen fråga eller säga:

Jag känner att du är orolig nu. Berätta, vad handlar det egentligen om? Hur är det? Se vad som kommer. Redan där har du skapat ett mellanrum mellan Dig och dina tankar och känslor. Var med det som kommer upp. Fortsätt ställ frågor med den snälla rösten. Vad kan du höra från din inre vän? Kanske kan det vara något som: Det är inte konstigt att du är trött. Du har jobbat så mycket nu. Så långa pass. Och vet du har gjort det så himla bra. Du är fantastisk. Jag tycker så mycket om dig. Vila nu. Ta hand om dig. Du är inte ensam. Jag finns här för dig.

Detta hade jag inte tänkt dela. Det som står skrivet ovan. Men det bara kom. Så då delar jag. Även om det känns lite läskigt.

Jag kommer att fortsätta arbeta extra som personlig assisten på timtid under hösten och vintern. Trivs med det. Men jag har såklart också öppet mitt egna. Har lagt in lite nya tider på Boka direkt!

Allt gott och varm kram från

Helena